KRÖNIKA
När jag var ung var det helt självklart för mig och många andra att börja arbeta inom industrin. Mina föräldrar hade ett mindre ytbehandlingsföretag och jag började jobba extra hos dem när jag var 13 år, för att sedan fortsätta under många år. Mina kompisar sågs som självklara arbetsresurser. Det var enkla jobb och det gick snabbt att lära sig. Arbetet som sådant var ganska trist men det gav pengar så vi kunde köpa den där åtråvärda stickade Pringletröjan eller de eftertraktade Levi’s 501. Förutom att få extrapengar för att kunna unna oss det som våra föräldrar inte hade råd att köpa, blev vi fostrade till arbete. Vi fick dessutom ett sammanhang och en mening. Mindre tid att göra dumheter.
Nu ser det annorlunda ut. De enkla jobben flyttar.
På kort tid har vi kunnat läsa om ännu ett företag i regionen som väljer att flytta sin produktion från länet. En i raden av många som valt att flytta hela eller delar av sin produktion till mer kostnadseffektiva länder. Off-shoring-trenden drabbar givetvis inte enbart producerande företag, även tjänsteföretag väljer att flytta sina verksamheter för att på så sätt få billigare arbetskraft. Varje verksamhet som flyttar från vårt län leder till förlorade arbetstillfällen. I sin tur genererar detta ytterligare förlorade intäkter eftersom kringtjänster går förlorade, där allt från den lokala transportören till IT-leverantören missar affärer.
En arbetsgivare bidrar inte enbart till vår välfärd genom att företaget och arbetstagarna betalar skatt. Min erfarenhet är att de allra flesta företagare som har grundat sitt bolag även värnar om den lokala bygden. Genom sponsring av lokala idrottsföreningar och deras ungdomsverksamhet blir de direkt bidragande till att skapa en meningsfull fritid och på så sätt bygga upp ett hållbart samhälle. De värnar om sina medarbetare. Nidbilden av en företagsledare som enbart ser sina anställda som arbetskraft har jag inte stött på. Snarare tvärtom. Arbetsgivare går långt utöver sina formella åtaganden för att få medarbetare att må väl och det är med stor säkerhet svåra beslut att ta när varsel behöver läggas.
Så varför flyttar företag hela eller delar av sina verksamheter? I exempelvis Östeuropa finns utbildad kompetens till en mycket lägre kostnad och det faktum att tillsammans med ett mindre gynnsamt företagsklimat i Sverige och svårigheter kring kompetensförsörjning, ligger beslutet säkert nära till hands. Jobb som kräver mycket manuell bearbetning blir helt enkelt billigare att flytta, än att investera i automationslösningar.
Sverige behöver en politik som gynnar företagen att anställa. Entreprenörskapet behövs mer än någonsin! Skatter och avgifter, stöd till investeringar och omställning, forskning och utveckling samt flexibilitet i anställningsformer. Alla är nödvändiga åtgärder – även hos mindre bolag. Krav på hållbarhet kräver nya investeringar samtidigt som underleverantörers kunder pressar priserna ännu hårdare. Lägg därtill att reallönen har ökat med 66 % sedan 1995. Det är inte enbart vår höga lönenivå som bidrar till kostnaderna för anställda. Inom EU är Sverige det land som betalar högst andel sociala avgifter. Siffrorna nedan är talande.
Lönebikostnadernas andel var högst i Frankrike (32,9 %), Sverige (32,2 %) och Italien (28,8 %), medan länderna med lägst andel var Luxemburg (11,0 %), Malta (5,9 %) och Litauen (5,3 %)
Källa: ec.europa.eu.
Alla jobb kan inte automatiseras bort och ett faktum är att vi är beroende av industrin och dess export. Vi ska vara stolta över den, men företagare behöver få förutsättningar för att kunna fortsätta anställa och därmed utvecklas. I spåren av pandemin kommer leverantörsled förändras. Våra företag kommer få möjlighet till att få nya affärer och flera överväger nu att åter ta hem jobb som lagts i ett lågkostnadsland. Det kommer nu en tid där de enklare ingångsjobben blir allt viktigare och vi kan tappa en hel generation som inte får ta del av det sammanhang som ett arbete innebär. Polariseringen riskerar att öka och där nyanlända hamnar ännu längre från arbetsmarknaden.
Vårt land har en hög välfärd men det betyder inte att vi kan vara tillbakalutade. Fler behöver vara i arbete och bidra vår välfärd. Arbetslösheten kostar för mycket – och inte bidrar den till någon tillväxt. Ska vi kunna konkurrera i en global handel måste förutsättningarna förändras. Annars riskerar vi att se företag efter företag ge upp och flytta.
