KRÖNIKA
Jag skulle lika gärna kunna skriva att hela den här krönikan handlar om ovisshet. Vi har en akut kris kopplat till pandemin, vars långsiktiga såväl ekonomiska som sociala verkningar ingen helt vet omfattningen av.
Samtidigt närmar vi oss ett Brexit. Osäkert även där hur vi i Sverige och EU kommer drabbas. I USA väntar ett val. Trump håller en tydlig linje med en ökad protektionism där han väljer att stänga gränser och inrätta handelstullar. Och även om han inte skulle bli omvald kommer det förmodligen ta tid innan den tidigare öppna handeln återupprättas.
Vi står även inför en omfattande och nödvändig omställning inom flera områden för att nå klimatmålen som är satta i Agenda 2030. För att nå de målen krävs det att världen samverkar och att vi har ett öppet samarbetsklimat.
Tre kriser; pandemin, politisk styrning och klimatkrisen. Det är en stor osäkerhet kring utgången i de två första och som direkt kommer påverka vår region. Industrin är starkt beroende av export, och i många fall även import. Jönköping University är beroende av internationella studenter och forskare. Hotellnäringen av de internationella affärsresenärerna, likaså Elmia.
Att klimatmålen kommer påverka logistik och transport tror jag vi alla inser. En förflyttning från gods via flyg till tåg får en minskad CO2-påverkan, men en något längre transporttid. Det kan komma att påverka att man väljer en närmare leverantör. Det ena vägs mot det andra. Nära leverantörer, som kanske är något dyrare i styckpris, kontra långt bort med billigare pris – men med större klimatpåverkan. Men med ökade och bättre möjligheter att frakta på järnväg kan tiden för gods som färdas i veckor på båt från Asien minskas betydligt. Det öppnar upp för en global och klimatvänlig logistik.
Pandemins spår på leverantörsled och viljan på att göra internationella affärer har vi ännu inte sett de långsiktiga verkningarna av. Vi såg hur delar av näringslivet helt stannade av, vilket ledde till materialbrist och att transporter fungerade sämre. Givetvis är det många som funderar, och även i stor mån, oroas av de långsiktiga följderna. Vågar företag ha kritiska leverantörskedjor som ligger geografiskt långt bort?
The increase of trade around the world,
especially by large companies producing and trading goods in many different countries.
Källa: Cambridge Dictionary.
Den ökade digitaliseringen öppnar upp möjligheten för att finna nya geografiska marknader. Globalisering helt enkelt. Det har i åratal talats om de digitala mötena, hur företag kan spara tid och resurser genom att medarbetare inte behöver resa. Att stämma av och rapportera kan ofta göras lika effektivt digitalt. Vår senaste enkätundersökning där vi frågar just om digitala möten visar att så många som 70 % anser att de digitala mötena är här för att stanna och kommer användas i högre grad efter pandemin. Givetvis ger ett minskat resande en positiv effekt på miljöpåverkan och vi klättrar snabbt några steg upp på den långa stegen för att nå klimatmålen. Men, det å andra sidan förödande för hotell- och resebranschen som är beroende av affärsresenärer. Näringar som har haft det otroligt tufft under pandemin och de jag talat med inom branschen förväntar sig inte vara tillbaka på normala nivåer förrän i slutet av 2022. Kommer affärsresandet minska?
En del företagsledare som jag pratar med tror snarare att de kommer få nya affärer om globaliseringen avstannar och företag väljer att se över sina leverantörsled. De tror att deras potentiella kunder ser att istället för att köpa från ”långt-bort-i-stan”, blir grannarna nästgårds mer aktuella, det vill säga de lokala leverantörerna. Inom Europa har vi fortfarande lågkostnadsländer. Vi har haft en trend av ”reshoring” där företag som lagt produktion i Asien nu väljer att flytta sin produktion till Europa för att minska riskerna.
I vilken omfattning den sociala distanseringen kommer bestå i ett ”post corona” kan vi endast just nu gissa om. Lika självklart det var för oss att resa utomlands, ofta flera gånger om året för många, har det under 2020 varit självklart att stanna inom Sveriges gränser – även om världen i viss mån har varit öppen under sommaren. Det sociala och kulturella utbytet, men även det stora bortfallet för rese- och turismsektorn, kommer bli påverkat om vårt resmönster ändras.
I vilken mån kommer vi påverkas och bli mindre öppna för andras perspektiv, om vi inte reser i den omfattning som tidigare? Givetvis blir det en mycket positiv effekt, återigen, för att nå klimatmålen. Men kommer 2020 bli året när vi slutade resa, möta nya kulturer och vidga våra vyer? I stället hoppas jag på nya klimatsmarta transportmedel.
Och. Gällande pandemin. Är vi människor kanske helt enkelt som guldfiskar som snabbt glömmer det som varit? När vi har svaret, det vet vi inte. Förändringar är konstanta. Där en förändring leder till en ny. Vi lever i en global värld. Ett beslut som tas i ett fjärran land påverkar Småindustri AB i vår region. Det är det enda vi vet just nu.
Sannolikheten att vi kommer drabbas av ännu en pandemi kan jag inte uttala mig om, men jag är helt övertygad om att den kloka företagsledaren tänker över sina leverantörsstrategier. Min förhoppning är att styckpris inte kommer vara det enda som räknas. Dual sourcing och redundans klingar onekligen fint med lokala leverantörer.
Vad gäller Brexit och Trump? Vi kan bara vänta och se. Läget är ovisst!
