Det privata och det offentliga lever i en symbios med varandra. Kanske ett självklart konstaterande, men ändå väljer jag att lyfta fram och betona detta faktum.
Utan den fria företagsamheten, dess driv efter nya marknader och nya produkter eller tjänster, genereras inte skatteinkomster till det offentliga. Utan det offentligas tjänster, som skola, vård och omsorg för att nämna några, saknas den trygghet som gör vår region attraktiv att bo och leva i. Således en självklar symbios!
I februari månads nyhetsbrev skrev jag om det skriande och eskalerande behovet av lösa kompetensförsörjningen. Fokus låg då helt på företagens behov och efterfrågan av kompetenta medarbetare. Ja, faktiskt inte ens det – det räcker med en bra kille eller tjej! Vad som slagit mig starkt sedan dess, efter att ha pratat med en mängd företrädare och medarbetare inom kommuner och regionen, är att behovet av kompetent arbetskraft kanske är än större inom det offentliga.
Båda dessa faktum, bristande kompetensförsörjning – på kort och lång sikt – inom både det privata och det offentliga, ser vi på Handelskammaren som det allvarligaste hotet mot tillväxten i vår region. Under väldigt många år framöver! Hotet är vida större än alla andra frågor som lyfts i debatten.
Slutsatsen som vi drar av detta faktum är att vi måste göra flera saker samtidigt. Vi måste dessutom adressera dessa saker över tid där tidsaxeln kort-, medellång- och långsiktig är helt avgörande. Problemet kommer nämligen inte försvinna nästa år, oavsett hur bra vi än tacklar det kortsiktiga problemet. Fokus måste vara över tid. Vi pratar således inte ”projekt”, vi pratar långsiktigt och uthålligt agerande.
Den viktigaste slutsatsen som vi dragit är att det krävs samarbete. Varken det offentliga eller den fria företagsamheten kan lösa problemet var för sig. Vi måste adressera problemet tillsammans och benämna oss som arbetsgivare med en stor gemensam utmaning. Vi måste därför gemensamt formulera utmaningarna och därefter agera kraftfullt tillsammans för att skapa möjligheterna.
Jag ser framför allt tre målgrupper framför mig. Målgrupper som vi bör fokusera insatser mot över tid, där uthållighet är ett nyckelord.
- Våra unga – Vi har inte råd att utbilda våra ungdomar till arbetslöshet.
- Våra nyanlända vänner – Vi har inte råd att ignorera de kompetenser och de erfarenheter som de besitter.
- Våra ännu inte inflyttade smålänningar – Vi har inte råd att låta bli att kraftfullt satsa för att locka snart “nykläckta” studenter från landets universitet och högskolor till vår region.
Håller Ni med? Är vi inne på rätt spår? Det är endast via samtal och diskussion som vi kommer vidare. Tveka inte – hör gärna av Er med tankar och synpunkter, idéer och förslag. Det är nämligen dags nu, dags att agera gemensamt – det är dags för verkstad!
