Professor Per Hilletofth, verksam vid Tekniska Högskolan i Jönköping och Högskolan i Gävle, bedriver forskning inom bland annat produktionsstrategier och produktionslokalisering. Vi ses över en kopp kaffe för att diskutera off- och reshoring, ett område som Per har intresserat sig för och bedrivit forskning inom.
Offshoring innebär att ett företag lägger hela eller delar av sin verksamhet i ett annat land, ofta lågkostnadsland. Trenden tog fart på 80-talet och lågkostnadsländer blev allt mer attraktiva att etablera verksamheter i – med förhoppningen om stora besparingar. Först lämnade de mest arbetsintensiva produktionerna, men spred sig sedan vidare på bred front.
Reshoring:
”The practice of moving a business or part of a business that was based in a different country back to its original country:
Reshoring is essentially the opposite of offshoring.
Reshoring efforts have become increasingly popular.”
Källa: Cambridge dictionary
När Per beskriver offshoring och reshoring är han tydlig med att det är ett komplext fenomen. Det kan handla om förflyttning av en produktionsenhet, förflyttningar mellan olika produktionsenheter, förflyttningar mellan en produktionsenhet och leverantörer eller att ett företag omlokaliserar sin leverantörsbas och exempelvis använder sig av mer lokala leverantörer. Även nivån av förflyttning skiljer – det kan vara en hel fabrik, del av en produktion eller på komponentnivå. Ett företag kan även av strategiska skäl välja att flytta en produktion för att komma in på en ny geografisk marknad och det blir då en naturlig del av företagets internationaliseringsresa.
Med utgångspunkt i de händelser som inträffade under 2020, med Coronapandemin, Brexit samt valet av president i USA, vill jag diskutera med Per hur han ser på framtidens leverantörskedjor.
I början av 2015 startade Per ett forskningsprojekt kring hur företag i Sverige kan bli mer konkurrenskraftiga för att förhindra utflyttning. I den här forskningen kom det fram att det redan hade påbörjats en hel del hemflyttning av produktion, det vill säga reshoring. 2016 startade det nya forskningsprojekt kring reshoring där fokus var att titta på motiv, möjliggörare samt hinder kopplat till sådana beslut. Till skillnad från 80-talet är företagare inte längre lika snäva i sitt sätt att se på beslutet, utan fler faktorer inkluderas. Det finns heller inte samma övertro på att det blir billigare ”bara” man flyttar utomlands. Per upplever att besluten som tas nu är mer robusta – fler parametrar beaktas och det finns en större logik.
Många av de företagare som jag möter säger ofta att kompetensförsörjning är ett stort problem. Det är få som går ut gymnasiet med en industriteknisk utbildning där de blir rustade för den kompetens en produktion kräver. Det i kombination med dyr arbetskraft kan enligt de jag talat med varit drivande i att ta beslut att flytta delar av sin produktion utanför Sverige.
Men som Per påpekar, det sker mycket inom produktionen gällande automation; det går snabbt och det är en möjliggörare för att flytta hem produktion. Det går i dag att producera på ett annat sätt än tidigare. Automationen får därmed två syften; jobb kommer tillbaka och de behålls även i högre grad i Sverige, vilket också Per stärker:
”Automation har bidragit till att lönekostnaden minskar vilket möjliggör hemflyttning”.
I takt med att automatiseringen utvecklas ser Per att tröskeln för att klara arbetet minskar. Automationen görs mer i samspel med människan, så som programmering av automationen genom att röra armarna på roboten i stället för med kodning. Tekniken blir smartare och enklare att hantera, vilket också innebär att arbetet går snabbare att lära sig.
Dock skiljer det sig stort mellan den tidigare automationen och dagens lösningar. Därför tänker jag, det kanske finns en del av lösningen på kompetensbristen i den ökade automationen.
Så, hur är det då?
Kommer Coronapandemin påverka reshoring? Enligt Per är det för tidigt att säga. I den utveckling som startade innan pandemin har man sett att en del som är kopplat till återflyttning är att företag vill gå mer mot lokala och regionala försörjningsystem där produktion och marknad är närmare varandra. Kunder vill ha mer kundanpassning och då krävs det en större närhet. Även när det kommer till innovationer spelar närhet mellan utveckling och marknad en stor roll.
Per spår att vi går från fokus på en global lågkostnadsproduktion med globala försörjningskedjor till en mer ”glokaliersing” med globala fördelar men att vara lokalt närvarande. Han ser att produktioner kommer vara närmare sin marknad, vilket kommer leda till förflyttningar åt båda hållen. Det finns redan tecken på att det skapas system för nära leverantörskedjor där till exempel marknaden i Europa har sina leverantörer mer centrerat i Europa, likadant i Asien eller Nordamerika. Detta skapar även en reseliens där olika kedjor kan gå in och täcka för varandra i de fall det blir problem i en leverantörskedja. Under pandemin har leverantörskedjor satts på prov och det har visat att såväl närhet som redundans i allra högsta grad är viktigt att ha med i strategin.
Min reflektion över Pers framtidsspaning om glokalisering är att det i allra högsta grad ger hopp om att vi kommer fortsätta att vara ett starkt exportland. Det innebär även att det är positivt för att nå våra klimatmål, en fråga som allt fler företag ser som en kärnfråga i sina strategier.
